carenina

är tydligen ett bortglömt bär enligt en artikel i senaste numret av Filter (http://www.magasinetfilter.se/artiklar/nummer-9.aspx) (här skulle jag egentligen vilja gömma länken så det räcker att klicka på Filter, men tröttheten sätter sina begränsningar för min problemlösarinstinkt). Filter är för övrigt ett av mina favoritmagasin (jag läser ju ofantligt många... hrm.), beskrivningen "man lär sig massor om saker man inte hade en aning om att man ville lära sig ngt om" stämmer riktigt bra! Och det här med krusbär, jag har funderat på det en del idag, mittemellan andra viktigheter såsom hur många gånger ska vi åka Lisebergsbanan idag och varför Coca-cola smaker olika beroende på om det är i burk, flaska eller tapp. Som sagt, varit en intensiv dag rent tankemässigt! Men alltså ja, krusbär. Vad finns det egentligen med krusbärssmak? Kan bara komma ihåg saker som gör mig nostaligisk; krusbärsglassen jag åt som barn, krusbärscidern som det dracks en del av under min småländska del av livet och en sötsliskig läsk med ovannämna bärs smak (för mig att det var krönleins, och kanske kanske finns den kvar fortfarande..) Helt allvarligt talat, varför mobbar vi krusbäret? Vad har detta söta, lilla bär gjort oss svenskar? Jag förstår inte. Jordbuggar och bläbär invaderar oss år ut o år in, men krusbär? Icke då! Det gör mig lite ledsen. Dessutom finns det bara ett fåtal sorter av detta bortglömda bär kvar, tack vare mjöldaggens framfart för ett par årtionden sen. Jag vill gärna tacka magasinet Filter för att det öppnade mina ögon för krusbäret, detta barndomsbär som jag ratade till förmån för hallon och smultron. Skäms över detta faktum, med facit i hand. O andra sidan var det skönt att få det ur mig. Förlåt krusbäret. Är det inte dags att vi startar en insamling till förmån för krusbäret? (den som räknar antalet gånger jag skrivit krusbär/-et lär få använda både fingrar och tår för att inte tappa bort sig). Rädda krusbäret!!


bloggen överlevde alltså helgen, vilket jag med nöd o näppe oxå gjorde. Med risk för att blotta mitt jag ytterligare, erkännandet om mina barndoms bärfavoriter tog hårt på mig, vill jag ge en liten sammanfattning av vad som hunnits med de senaste två dagarna som i folkmun kallas helg:
klippning och toning av håret - bio - fika - långlunch - kalenderinköp - muffins- och bullbak - planeringsfika - drabbats av kakkoma efter planeringsfikan - uppfunnit ordet kakkoma - tagit kort på 3 främlingar med deras halvfungerade SE-telefon - funderat på när min halvfungerade SE-telefon kommer tillbaka från servide - myst i solen - fått spontanbesök hemifrån - haft förfest - utgång - sett solen gå upp över Göteborgs hamn - läst om krusbärets historia i Filter -  åkt Balder 2 ggr - skrattat åt Thomas Järvheden - pratat - skrattat - dansat - levt.

känns helt logiskt att jag är trött och utmattad nu.

Avslutningsvis jag be krusbäret om ursäkt efter att ha bakat hallonbullar, blåbärsmuffins och äpplekanelmuffins istället för krusbärspaj. Mina närmaste livsmedelsbutiker bär skulden dock, finns inte ett enda krusbär ngnstans i deras utbud. Är inte det dåligt så säg?

Peace out