carenina

man vet att jag är sjuk när jag

* stannar på hela föreläsning istället för att rusa iväg till jobbet.
* går direkt hem efter skolan istället för att gå till jobbet.
* sover bort en hel eftermiddag och därmed missar ytterligare en dag på jobbet
* men framförallt eftersom jag sitter med datorn i knäet och skriver på ett blogginlägg en onsdag. lillördag. inte ens lillsöndag. finns det ngn lillsöndag? borde finnas. orättvist annars. rättvisa e viktigt har jag hört.

så, mina planer grusades ordentligt pga förkylningen som slog till, men jag har åtminstone läst ett par kapitel i min bok, varit på föreläsning och träffat nollorna. Imon väntar skola o jobb igen, men utgång känns lite mer tveksamt. Viktigare är att jag e frisk på fredag; vänner, tapas o vin väntar!

Obeskrivligt sug av att resa, inte lämnat Sverige på över ett år, bortsett från 1v i Roskilde, men det räknas liksom inte riktigt, behöver ju inte direkt visa passet. Funderar på London, eller Malaga. Vänner på båda ställena. Ogillar att välja, men hinner nog inte båda. Eller?

Har funderat mkt på vad som gör att man fattar ett visst beslut, ändrar riktning och testar sina gränser. när man gjort ett val, vilka andra möjligheter missar man då? Finns ödet, är allt förutbestämt, existerar det fria valet enbart i våra huvud? Är vi fria att göra vad vi vill, bli vad vi vill och skapa våra egna förutsättningar? Jag vet inte vad jag ska tro..

Tänkte bjuda på ett citat från min gamla resdagbok, återstår att se hur det blir med det. Insåg iallafall under tiden jag läste igenom några sidor att jag haft turen att träffa många fantastiska människor som gett mig mer än de troligen är medvetna om. Läste någonstans att lika många främlingar som du har på dina fotografier, lika många har kort på dig där du är en främling för dom. Fint. Tänk om man sitter hemma hos en ny vän o bläddrar igenom fotoalbum (eller nej, nu för tiden står man ju framför datorn o klickar fram, men ni förstår vad jag menar) och så dyker man upp där! Härligt :-)

Så många människor. Våra vägar korsars och vi möts under några korta ögonblick /.../ sedan går vi vidare. Minnet av vissa möten etsas fast för alltid, andra faller in i glömskan. (Peter Robinson - Efter alla år av sorg) Undrar hur många möten jag har glömt, som andra kommer ihåg och vice versa.

Helgen innebar för övrigt ett återupplivningsförsök för en gammal vänskap, det glädjer mig! Dumt att förlora vänner, speciellt pga konstiga missförstånd och annat trams som tjejer gärna pysslar med.

Avslutar med ett citat, från en resvän till mig.
Att umgås med dig är so matt vara ensam, självvald kvalitetstid. Missförstå mig rätt. Kan inte göra annat än att hoppas attt det är inte är en enskild idé om vänskap.